Sablar vilken sabel...

En finfin antik sabel från 1800-talet, kanske ännu äldre för jag är ingen expert på området men jag vet att den har varit med ett tag.
Numera har vi den som en dekoration i rummet som vi fortfarande efter renovering kallar mormorsrummet. Den står i en hörna i och den passar så fint in.

Både klingan och baljan är hel och fin, likaså handtaget men aningen löst, viket är helt okej efter alla dessa år. Det är ju en inredningsdetalj, inget man använder längre som tur är. Det saknas en sak och det är tofsen som satt på handtaget. Vart den har tagit vägen är det ingen som vet. Nu för tiden finns det tofsar att köpa så kanske jag köper en i guldfärgad tråd och fäster på handtaget.

Här på denna fina bild ser vi personen som vi vet har ägt denna sabel. På bilden sitter mor och far med sina tre barn. Minstingen som sitter i mors knä det är ingen mindre än min svärfars morfar. Så visst är den gammal alltid...

* * *

Silverskatt i present...

Man fyller ju år en gång om året om man vill eller ej. Jag fyllde i alla fall år för ett tag sedan och jag fick en skatt från min svärmor Inga. Hon vet att jag älskar nysilver och silver så på min födelsedag så fick jag dessa två jättefina pjäser som i sin tur kommer från hennes föräldrahem.
Sigillet är i silver för jag kan tyda stämplarna. Saltkaret däremot är lite svårare att reda ut alla stämplar men det spelar ingen roll för det är jättevackert och jag älskar båda. Jag har putsat dem varsamt. De är så fantastiskt fina!
Tack Inga du är så rar!   

Lavendel ja, det är en av mina favoritdofter. Denna lilla bukett plockade jag inför fotograferingen idag. De doftar bara helt underbart.
Tyvärr så blev det ingen större utdelning på lavendel i år för min del. Undrar om det kan bero på vädret. Lavendel brukar växa så det knakar i trädgården annars men inte i år.
Jag hoppas på bättre lycka nästa år.  

Med på bilderna ligger denna vackra särk/underklänning som också har tillhört min svärmors mamma.
Den har vacker skir spets och originalknappar. Särken är fortfarande hel och fin men behöver fräschas upp med en skonsam tvätt. Sedan får den hänga i trädgården för att torka i sol och vind.

* * *

Ommålad och klar...

Nu är den mörka och tråkiga piedestalen som jag köpte för ett par veckor sedan för en hundring ommålad och klar.
Nu är den i den färg som jag tycker om. 

Det var väldigt svårt att hitta en guldfärg som kändes rätt. Jag vill att den ska ha sin patina och därför är det inte bara att sprutmåla med någon färg. Nej, den ska målas försiktigt med känsla så att man får fram den riktiga looken.
I inlägget från den 11/8 ser man hur den såg ut från början och då var den redan ommålad i en mörk och ful färg.
Nu är jag nöjd med resultatet.

* * *